Fallet handlar om en biståndshandläggare inom socialförvaltningen, i en kommun. Biståndshandläggaren arbetade med två olika slags ärenden, enligt två olika regelverk, även om hon var anställd för en. Biståndshandläggaren var föräldraledig under flera omgångar - sammanlagt över fyra år även hon arbetade deltid en period. Kommunen tillsatte en roll på hennes tjänst under föräldraledigheten. När biståndshandläggaren skulle återgå i tjänst efter föräldraledigheten fick hon enbart handlägga ett slags ärenden - en kategori hon inte ville arbeta med och hon menade att det hade en negativ effekt. Hon anförde också att detta var en följd av hennes föräldraledighet och att hon därmed blivit missgynnad i strid med föräldraledighetslagen.

Kommunen menade att det var en likvärdig roll, att handläggningen var densamma och att något missgynnande inte skett. Kommunen påtalade att hon hade samma lön och övriga villkor och att ingen negativ effekt därmed inträffat. Kommunen uppgav vidare att arbetsgivaren är fri att leda och fördela arbetet inom ramen för handläggningen av båda dessa olika slags ärenden utifrån vad som är bäst för verksamheten.

AD ansåg att kommunen hade missgynnat biståndshandläggaren när hon återkom från föräldraledigheten genom att tilldela henne en roll som innebar att hon handlade endast ett slags ärenden.

Det som är intressant är att AD - tittar på de gamla reglerna i föräldraledighetslagen och tar avstamp där. År 2006 infördes missgynnandeförbudet i föräldraledighetslagen. Som alltid när man inför nya regler utgår man från befintliga regler. Och dessa hänvisar AD till nu. AD säger att i enlighet med den tidigare lagen då hade arbetstagare som begärt förkortad arbetstid - ett skydd i sin roll. Skyddet innebar att arbetstagaren skulle ha oförändrade arbetsuppgifter. Arbetsgivaren fick endast omplacera om det var omöjligt för arbetstagaren att behålla oförändrade arbetsuppgifter. Och AD menar att i förarbetena till förändringen i föräldraledighetslagen då hänvisar man till att de nya reglerna ska ha samma innebörd.

AD säger: "att en arbetstagare, som inte önskar eller går med på det, får andra arbetsuppgifter än tidigare är en sådan negativ effekt, oavsett om de tidigare arbetsuppgifterna finns kvar. Handlandet strider alltså mot missgynnandeförbudet om den negativa behandlingen har samband med..." föräldrledigheten.

AD fortsätter: "Föräldraledigheten behöver inte vara det enda eller ens det avgörande skälet till att den föräldraledige missgynnas. Om föräldraledigheten är en av flera orsaker till arbetsgivarens åtgärd, är detta tillräckligt för att samband ska anses finnas.

När en föräldraledig får nya arbetsuppgifter, dvs. omplaceras, direkt när han eller hon återgår, helt eller delvis, till arbetet efter föräldraledigheten, trots att arbetstagarens tidigare arbetsuppgifter och befattning finns kvar, ligger det i sakens natur att det åtminstone delvis sker av skäl som har samband med föräldraledigheten, nämligen dess avslutande (helt eller delvis)."

AD ansåg att ett missgynnande hade skett.

Biståndshandläggaren fick diskrimineringsersättning om 50 000 kr.