I AD 2026 nr 21 konstaterades att det fanns skäl att avskeda en truckförare som testat positivt för amfetamin. I domen gick domstolen igenom en rad intressanta invändningar kring testmetoder som ofta används på arbetsplatser, vad som gäller utifrån narkotikalagstiftning mm. och två sakkunniga hördes såsom vittnen.

Frågan om testning av droger på arbetsplatsen och tillförlitlighet av tester var även uppe i mål AD 2024 nr 46 som gällde om en arbetstagare stod till arbetsgivarens förfogande och skulle få lön när denne testat positivt för droger. Om du vill läsa mer om den domen har vi skrivit om den här.

‍

Inledningsvis vill vi lyfta upp den sammanfattning av arbetsgivares rätt att kräva drogtest som görs i målet. Arbetsgivare har utifrån sin arbetsledningsrätt rätt att kräva ett drogtest av arbetstagare:

• när arbetsuppgifterna är sådana att det vore farligt eller olagligt att utföra dom under drogpåverkan - se t.ex. AD 1991 nr.45 om ställningsbyggare samt AD 2009 nr 36 om alkoholtestning av sopbilsförare.
• när en särskilt säkerhetskänslig verksamhet bedrivs - se AD 1998 nr 97 om kärnkraftsverksamhet
• när verksamhetens särskilda karaktär innebär att arbetstagarnas drogfrihet måste kunna bevisas - se t.ex. AD 2001 nr 3 om skolvärd som hyrdes ut till skolor för att verka för att eleverna inte började med kriminalitet och droger.

‍

AD betonar i detta mål att när arbetstagare har sådana arbetsuppgifter som det är påtagligt farligt, eller olagligt, att utföra under påverkan av narkotika då finns det skäl för avsked om dessa arbetstagare har narkotika i kroppen på arbetet.

Annorlunda uttryckt: det får utifrån anställningsavtalet åligga arbetstagare med sådana arbetsuppgifter att avstå från att bruka narkotika på ett sådant sätt att det finns narkotiska ämnen kvar i kroppen när han eller hon arbetar eller skulle börjat arbeta.

‍

Arbetstagaren arbetade som truckförare på ett lager var både en intensiv och farlig arbetsplats och stora krav på säkerhet ställdes också utifrån ett arbetsmiljöperspektiv.

Narkotikastrafflag och ställt utom rimligt tvivel

I ärendet anförde arbetstagarsidan att det inte kan ställas lägre krav i ett arbetsrättsmål än i brottmål. Det ska vara ställt utom rimligt tvivel att arbetstagaren intagit narkotika. Arbetstagarsidan anmärkte på en rad omständigheter i ärendet kring testmetoden och man anmärkte även på de låga nivåerna av amfetamin i salivet. Arbetstagarsidan jämförde med om en person blivit föreskriven läkemedel att nivåerna kunde vara så höga.

Arbetsdomstolen startar med utgångspunkten kring straffrätten. Det är enligt narkotikastrafflagen straffbart att redan olovligen bruka narkotika. Det är också straffbart att föra ett motordrivet fordon - t.ex. en truck på ett lager - efter att ha intagit narkotika i så stor mängd att det under eller efter färden finns narkotiskt ämne kvar i blodet. Men detta gäller inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination. AD konstaterar att det inte ställs upp några gränsvärden vid drograttfylleri. Bestämmelsen bygger på nolltolerans mot narkotikapåverkade förare (se NJA 2025 s. 211). Och det ställs inte heller upp några gränsvärden för straffbart brukande av narkotika.

AD konstaterar att det ställs samma beviskrav inom arbetsrätten- dvs. ställt utom rimligt tvivel -som i brottmål.

Testmetoder vid provtagning

AD går därefter noga igenom de invändningar arbetstagareparten hade gentemot testmetoderna och konstaterar att dessa var tillförlitliga. Att polis och åklagare använder blodprov och urinprov påverkar inte detta positiva testresultats tillförlitlighet. Tvärtom framkommer i målet att drogtest i saliv är en väl etablerad praxis vid provtagning på arbetsplatser och det följer gällande vald testmetod i det här fallet följer rekommendationer och riktlinjer.

Arbetstagaren nekade till intag av droger och anförde att han tagit nässpray och kosttillskott i from av kreatin, AD anser dock inte att dessa var rimliga eller godtagbara förklaringar till varför narkotikan fanns i kroppen. I målet framkommer också att två tester togs vid samma testtillfälle. Det var det första testet som uppvisade positivt svar på amfetamin i saliv. Det fanns således ett test till, ett sk. B-test kvar, att analysera. Arbetstagaren hade vid flera tillfällen - även under rättegången - fått erbjudande om att test nummer två ett sk. b-test skulle analyserat men vägrade.

Arbetstagarsidan hade också anfört att den låga koncentrationen av amfetamin innebar att det kunde vara ett icke medvetet intag men det avfärdar Arbetsdomstolen bland annat med stöd av det som sakkunnigt vittne anfört. Därmed ansåg AD att det var ställt utom rimligt tvivel att arbetstagaren med uppsåt intagit det amfetamin som fanns i salivet.

Kopplingen till arbetsuppgifterna som sådana

AD återknyter sedan till att arbetstagaren genom sin truckkörning hade sådana arbetsuppgifter att arbetstagaren måste avstå från att bruka narkotika på ett sådant sätt att det finns narkotiska ämnen kvar i kroppen när han arbetade. AD konstaterar att arbetstagaren hade amfetamin i lodet när han körde truck och eftersom det både är farligt och olagligt (straffbart) hade arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren och det fanns skäl för avsked.

‍

Notera att i målet var två ledamöter skiljaktiga.

‍

Om du vill läsa om domen återfinns den på Arbetsdomstolens hemsida, du hittar den här.

‍