I AD 2021 nr 21 ansökte en arbetstagare om semester för två veckor för att resa till Seychellerna. Arbetsgivaren avslog begäran om semester andra veckan då det inte fungerade för verksamheten men meddelade att arbetstagaren kunde ansöka om och få beviljat en veckas semester. Arbetstagaren ansökte om en veckas semester vilken beviljades, lade in en fridag utan att stämma av med sin chef, veckan efter semestern. Arbetstagaren ifrågasatte därefter att en kollega fått gå utbildning den vecka han nekats semester samt påtalade flera gånger att han önskade semester den andra veckan då han nekats semesterledighet.

Arbetstagaren reste iväg på sin semester och skickade sedan ett sms den andra veckan om att han var sjuk. Han gick därefter inte att nå. Arbetstagaren friskanmälde sig och återinträdde i tjänst samma dag han anlände till Sverige.

Arbetstagaren uppgav att han kollat upp att han kunde resa hem efter en vecka, men eftersom han blev sjuk kunde han inte resa hem. Arbetstagaren hade dock en bokad biljett för två veckor. Arbetsgivaren ansåg att arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden genom den olovliga frånvaron och avskedade arbetstagaren. Arbetsdomstolen ansåg inte att arbetstagaren styrkt att han var sjuk eller att det fanns andra förmildrande omständigheter.

AD: "Enligt fast praxis finns det normalt skäl för att avsluta en anställning när en arbetstagare som förvägrats ledighet ändå utan giltig anledning uteblir från arbetet, se senast AD 2018 nr 66 och t.ex. AD 2002 nr 35. Arbetsdomstolen kan inte se att det finns några förmildrande omständigheter i detta fall trots lång anställning. AD fann sammanfattningsvis att arbetstagarens olovliga frånvaro varit av sådan art att den måste bedömas som ett så grovt åsidosättande av hans åligganden mot arbetsgivaren och att det fanns laga grund för avsked."

För dig som vill läsa domen i sin helhet finns den här.

‍