Arbetstagaren var anställd på ett försäkringsbolag, som utredare och utredaren utredde bedrägerier och oegentligheter mot och inom bolaget. När bolaget fick kännedom om att arbetstagaren hade utmätningsskulder hos Kronofogdemyndigheten genomfördes på bolagets uppdrag en extern utredning av arbetstagarens privatekonomiska situation. Den externa utredningen kom fram till att det fanns en påverkansrisk för bolaget genom medarbetarens vanskliga privatekonomiska situation.

I samband med utredningen upptäcktes vidare att arbetstagaren hade genomfört två otillåtna slagningar i bolagets system, en längre tid tillbaka. Detta var i strid med anställningsavtalet, det förtroende som försäkringsbranschen måste åtnjuta och därmed deras medarbetare, det var i strid med bolagets sekretessbestämmelser och uppförandekod. Arbetstagaren hade informerats om uppförandekod, sekretessbestämmelser och genomgått erforderliga utbildningar där dessa delar också tillgodosågs.

Bolaget menade att försäkringsbranschen är en hårt reglerad bransch med tillsyn av Finansinspektionen där det är av yttersta vikt att regler och bestämmelser efterlevs. Bolaget anförde att arbetstagarens privatekonomiska situation med utmätningsskulder innebar att arbetstagaren utsatte bolaget för påverkansrisk. Bolaget ansåg vidare att arbetstagaren genom de två otillåtna slagningarna hade gjort sig skyldig till dataintrång enligt Brottsbalkens regelverk.

Arbetstagaren anförde att det inte fanns en upplysningsplikt kring hennes privatekonomiska situation, men att hon svarat på bolagets frågor när dessa uppstod. Arbetstagaren betonade att det inte fanns några särskilda krav på ekonomisk skötsamhet eller andra krav kopplade till någon särskild roll eller förtroendeställning som arbetstagaren hade. Arbetstagaren hade efter genomförd utredning ansökt om och erhållit skuldsanering hos Kronofogdemyndigheten, vilket visar på ansvarstagande och skötsamhet från arbetstagaren. Arbetstagaren hade genomfört de två otillåtna slagningarna på sitt barns pappa och dennes sambo, enär de ej kom i kontakt med dem.

Arbetsdomstolen anför inledningsvis följande om rättsläget.

Avsked får bara ske i flagranta fall. Det ska vara fråga om ett avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som rimligen inte ska behöva tålas i något rättsförhållanden. Och det är inte bara brott utan även andra klandervärda ageranden från arbetstagarens sida, både i och utanför anställningen, som kan innebära ett grovt åsidosättande av arbetstagarens åligganden mot arbetsgivaren.

Om det är fråga om uppsägning p.g.a. personliga förhållanden ska prövningen göras om det föreligger ett tillräckligt allvarligt brott mot förpliktelserna enligt anställningsavtalet eller inte. Den avgörande frågan är om arbetstagaren på ett allvarligt sätt brutit mot anställningsavtalet och om arbetstagaren insett eller bort inse detta. Man tittar även på en helhetsbedömning av samtliga omständigheter och då tittar man på arbetstagarens personliga förhållanden, ålder, sjukdom, funktionsnedsättning m.m. Man väger också in hur arbetsgivaren har agerat i det enskilda fallet och i arbetsmiljöhänseende.

AD konstaterar att arbetstagarens slagningar var otillåtna, att de innebar ett dataintrång. AD uppger att de ser särskilt allvarligt på agerandet och riktar allvarlig kritik mot arbetstagaren. AD uppger att man även måste titta på syftet med arbetstagarens agerande och att det kan finnas skäl att rikta berättigad kritik mot en arbetstagare utan att det finns skäl för att skilja personen från anställning. ADs slagningar skedde inte för att påverka handläggningen i något ärende eller för att påverka bolagets verksamhet på något sätt utan det var en engångshändelse som inte upprepats. AD anser att agerandet är klandervärt men att det inte fanns grund för avsked.

AD prövade därefter om det fanns sakliga skäl för uppsägning, men anser att de otillåtna slagningarna inte utgjorde sakliga skäl. Domstolen menade helt enkelt att ett skiljande från anställningen till följd av denna enstaka händelse var alltför ingripande.

Gällande arbetstagarens privatekonomiska situation anför arbetsdomstolen visserligen att försäkringsbranschen är en utpräglad förtroendebransch, men anställda hade inte gjort något generellt vandelsåtagande eller åtagit sig att särskilt informera bolaget om sin privatekonomi. AD uppger att det fanns skäl att utreda arbetstagaren när man fick reda på utmätningsskulderna. Men bolaget borde ha tagit hänsyn till att hon sökt och beviljats skuldsanering vilket visade på att hon tagit ansvar för sin ekonomi och vidtagit åtgärder för att minska sin ekonomiska sårbarhet.

Den privatekonomiska situationen utgjorde inte sakliga skäl för uppsägning. Inte heller tillsammans med de otillåtna slagningarna.

Avskedet ogiltigförklarades. Det fanns inte heller skäl för uppsägning.

Skadeståndet som arbetstagaren erhöll för det felaktiga avskedet jämkades med anledning av de klandervärda slagningarna. Arbetstagaren yrkade skadestånd om 250 000 kronor och domstolen utdömde 50 000 kr. Arbetstagaren erhöll vidare lön från tiden för avskedet.

Bolaget och arbetsgivarorganisationen fick också betala motpartens rättegångskostnader, vilka i detta fall uppgick till 350 000 kronor.

‍

‍